Berättelsen tar sin början 1967 i Burnage, en förort till Manchester. För ett par månader sedan släppte Beatles sitt klassiska album Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band något som inte bekom Peggy Gallagher nämnvärt, hon är på väg att föda sin andra son i en syskonskara som ska komma att bestå av tre söner. Tidigare har hon redan fött en son, kallad Paul – men han kom aldrig att komma in på musikens bana (yngste brodern i syskonskaran, Liam ska sedan hävda att Paul var alldeles för fet för att ha någonting med Oasis att gör, ett i mängden av alla hans karismatiska citat). 29 maj föds Noel Gallagher, fem år senare 21 september 1972 föds hans yngre bror Liam. Egentligen döptes han till William men eftersom man hade förväntat sig en flicka som man tänkt kalla Lisa så gav man honom smeknamnet Liam, en sammandragning av William och Lisa. Sedan dess har han aldrig kallats något annat än Liam.
Liam och Noels far, Tommy Gallagher var en riktig mardröm både för modern och förbarnen.
Liam och Noels far, Tommy Gallagher var en riktig mardröm både för modern och för barnen. Vid äktenskapets början hade han verkat som en lugn och sansad människa, perfekt för Peggy att bygga sitt liv kring, men hon förstod så sakteliga att detta bara var en fasad som han hade visat upp.
Han bedrog henne med andra kvinnor, söp upp familjens pengar, slog hustrun och misskötte sitt arbete – då han hade något arbete att missköta vill säga. När barnen hade blivit så pass stora att de kunde gå började han misshandla dem också. Och det var inte slag med öppen hand utan det var knytnäveslag och sparkar ibland mot huvudet. Han tog ingen hänsyn till om de stod upp eller om de låg ned, kvidande på golvet.
 | |
|
Både Liam och Noel stammade som unga, detta föll inte alls fadern i smaken och var gång de började stamma så slog han dem tills de slutade. Detta var sämsta möjliga medicin mot stamningen, när fadern slog dem och utsatte dem för hotelser blev de än mer nervösa och osäkra. Både Noel och Liam hade problem med stamningen upp i vuxen ålder.
Varför tog då inte Peggy ut skilsmässa? Faktum var att familjen härstammade från Irland och var strängt katolsk, vilket gjorde det mycket svårt för Peggy att få ut någon skilsmässa. Hon försökte ett flertal gånger men nekades samtliga. Här grundläggs Liam och Noels mycket negativa inställning till religion, Gud stod enbart för något negativt hos dem, vilket bland annat återspeglas i låten ”Let’s all make believe” där texten är ”So strangle my heart and make me pray, to a God I’ve never seen but who I betrayed”…
Slutligen lyckades dock Peggy fly med barnen, de fick låna ett hus av en kvinnoförening som kämpade för kvinnornas rättigheter i Manchester. I huset hade de en fristad och framförallt en dörr att låsa mot fadern. Tommy bönade och bad om att få komma tillbaka – trots allt så var faktiskt han och Peggy fortfarande gifta, men Peggy vägrade. Då började han hota dem med våld och allting kulminerade med att han slog in dörren till huset och misshandlade sin fru och sina tre barn svårt. Tommy fick då åläggande om besöksförbud och Peggy kunde ta ut skilsmässa.
Liam tog ut sin frustration genom att helt enkelt skita i allt, skola, ansvar. Noel å sin sida höll inne med sin frustration och blev tyst och instängd.
De blev således två mycket frustrerade och otrygga barn som växte upp. Liam tog ut sin frustration genom att helt enkelt skita i allt, skola, ansvar. Noel å sin sida höll inne med sin frustration och blev tyst och instängd. För att på något sätt få utlopp för den så började han gå på Manchester Citys matcher för att där delta i hulliganslagsmål mot andra lagets supportrar.
Det säger sig självt att det inte gick särskilt bra för barnen i skolan. Liam blev avstängd tre gånger och den sista gången var det nära att han inte fick komma tillbaka. Som tur var jobbade Peggy som kokerska på skolan och kunde efter ett flertal möten med rektorn se till så att Liam fick en sista chans. Otroligt nog så skötte sig Liam exemplariskt sista året vilket förmodligen inte berodde på att han blivit en bättre människa utan snarare på kärleken till modern..
För Noel gick det något bättre. Han klarade sig igenom skolåren relativt bra jämfört med brodern. Noel hade dock och har fortfarande en form av dyslexi som gjorde det svårt för honom att skriva och läsa. I dag kan vi se det på att han skriver med vänster hand men spelar gitarr med höger.
När de två bröderna inte befann sig i skolan fann man dem ofta i parken tillsammans med andra ungdomar där de satt och sniffade lim. Vid tolvårsåldern rånade de den lokala mjölkbilen, men tyvärr var de så höga när de skulle springa iväg med bytet att de fnittrande föll ihop i en hög inte långt därifrån och inte förmådde att ta sig därifrån förrän polisen kom och hämtade dem.
